Rektorsbloggen

Jag hoppas att fler ska få mod att säga ifrån

De senaste veckornas upprop i metoo-rörelsen visar att kränkningar och övergrepp är ett samhällsproblem, det finns överallt. Den akademiska världen är inget undantag.

Jag tror att vi efter alla vittnesmål nu verkligen har fått upp ögonen för osunda miljöer, beroendeförhållanden och ojämlika maktförhållanden och att det blir omöjligt att gå tillbaka till hur det har varit. Det måste bli en förändring till det bättre, om inte annat har medvetenheten ökat.

Det måste bli ett slut på ”tystnadskulturen” som har rått på många arbetsplatser och i olika verksamheter. När jag har tar del av en del berättelser undrar jag också hur har man låtit det ske? Varför har det inte kommit fram tidigare? Jag hoppas att fler drabbade nu ska få mod och kraft att säga ifrån.

Ibland är det nog så att man underskattar sin egen makt. Man är inte så maktlös som man kanske tror.

Jämställdhetsutbildning för chefer

Sedan något år tillbaka har vi ett samarbete mellan ”lärosäten i öst” (Uppsala universitet, Örebro universitet, Mälardalens högskola, Högskolan Dalarna, Statens Lantbruksuniversitet och Högskolan i Gävle) och vi rektorer träffas regelbundet och dryftar olika frågor. Nu senast diskuterade vi till exempel kompetensförsörjningsfrågor och hur vi kan samverka med regioner och kommuner.

Andra frågor som kom upp gäller jämställdhetsintegrering. Jag berättade om en kurs som ska ges under nästa år för alla chefer här på Högskolan i Gävle. Den handlar om genus och jämställdhet i organisationen och med tanke på senaste tidens diskussioner om arbetsmiljön på många arbetsplatser, tack vare #metoo, så är detta en utbildning som ligger helt rätt i tiden. Kursen rönte ett stort intresse bland mina rektorskollegor.

Nit och redlighet i statens tjänst

En rolig uppgift som rektor är att träffa medarbetare och att få uppmärksamma de som har gjort stora insatser för vår högskola. Häromdagen hade vi en lunch för medarbetare som går i pension och för de som har arbetat 30 år i statens tjänst och därmed får en medalj för ”nit och redlighet” (nuförtiden kan man också välja att ta emot några andra saker än den klassiska medaljen).

Det var en mycket inspirerande lunch att få träffa de här medarbetarna och få ta del av deras berättelser om hur högskolan och deras arbete utvecklats genom åren. Och vilket engagemang de visar! Några av de blivande pensionärerna skulle fortsätta att ”göra inhopp”, både forskare och stödpersonal. Det måste tyda på att man trivs och vill fortsätta att vara en del av vårt viktiga uppdrag. 

Pensionärer och de som arbetat i 30 år i statens tjänst uppmärksammades på en lunch i slutet på november. Från vänster Hans Wigö, Lage Delén, Malin Ekeberg, Marja-Leena Kristofferzon, Annika Elm, rektor Ylva Fältholm, Svante Brunåker och Per Lindberg.

Kommentarer
Lämna en kommentar
Lämna en kommentar




Rektorsbloggen