Har läkare och sjuksköterskor inom psykiatrin svårt förstå varandra?

Det bedrivs ständigt forskning kring problemen med arbetsmiljön inom psykiatrin, en miljö som leder till utbrändhet och psykisk ohälsa och att man inte stannar kvar. Ingela Rudberg menar att det faktum att läkare och sjuksköterskor pratar olika språk och vad det innebär för arbetsmiljön, är lite eller inte undersökt alls.

"De lyssnar inte"

Tidigare forskning har visat att läkare och sjuksköterskor blir utbildade att rapportera eller kommunicera på olika sätt. Sjuksköterskorna har ett mer omhuldande helhetstänk medan läkarna fokuserar på diagnos och behandling.

- Det här gör att det inte finns samma förutsättning att nå fram och så sker krockarna där man inte tycker att den andra vill lyssna, eller förstår varför man vill rapportera, säger Ingela Rudberg.

Ordinerade på natten och försvann sedan..

Själv har hon aldrig haft problem när de haft ordinarie personal och stationära läkare, något hon tror beror på att hon är tydlig och har lång erfarenhet.

- Jag har blivit ganska duktig på att "kräva" och känner att läkarna litar på mig och att jag kan lita på dem när jag behöver åtgärder, till exempel öka medicineringen om jag ser att det håller på att smälla.

Men hon säger att den viktiga kommunikationen, både inom arbetsgruppen och med läkarna, drastiskt försämrats med personal som kommer och går inom psykiatrin.

- Man hinner aldrig bygga något förtroende och det leder till en dålig kommunikation. Någon ordinerade på natten och försvann sedan och jag som sjuksköterska lämnades utan att veta vad jag skulle göra.

- Det behöver inte alltid innebära en fara varken för mig eller för patienten, men arbetsbelastningen blir sinnessjuk och man missar saker och kontinuiteten i vården blir inte bra, säger Ingela Rudberg.

Text: Douglas Öhrbom