Forskaren lärde sig jobbet
Jennie Jackson inledde projektet med att själv lära sig de enklare arbetsuppgifterna på tvätteriet. Sedan bedömde hon tillsammans med produktionsledarna hur fysiskt och mentalt tunga jobben var och om de var repetitiva.
För att nå ökad fysisk och mental variation i arbetet och justera belastningarna måste man kunna rotera mellan olika typer av uppgifter.
- Vi skapade en basgrupp med åtta uppgifter, som cirka hälften av de anställda fick lära sig, säger Jennie Jackson.
Detta krävde en hel del utbildning. Tidigare var det många som bara kunde ett par arbetsuppgifter på tvätteriet. Det krävdes också kunskaper i svenska och företaget satsade på att anlita språklärare.
- Jag har förståelse och empati för hur invandrarna hade det på tvätteriet. Jag har också börjat från noll med svenskan, säger Jennie Jackson som invandrat till Sverige från Kanada.
Hon berättar att hon bland annat försökte lära företagsledningen att prata enklare med personalen och inte använda svenska specialuttryck.
Förutom att förbättra de fysiska förutsättningarna fanns det många psykosociala arbetsmiljömål. Ett teambaserat sätt att rotera utvecklades, med noggrant utformade lag som blandar män och kvinnor och arbetare med olika bakgrund och kompetens. I varje lag fanns anställda som kunde någon arbetsuppgift bättre än alla andra, och som därför kunde vara instruktörer. På så sätt lyfte företaget fram att alla var viktiga, och utvecklade den känsla av ansvar för produktionen, som var ett centralt mål.
Att företaget och forskarna tydligt förklarade målen med arbetsrotationen och metoderna för datainsamling skapade förtroende hos de anställda
- Det var viktigt att alla förstod att det var frivilligt att delta. Alla kunde tacka nej utan rädsla för att förlora jobbet, säger Jennie Jackson.