Min tidigare forskningsbakgrund ligger i gränslandet mellan Engelsk lingvistik och datalingvistik, med fokus på diskursanalys, pragmatik, semantik och framförallt handlar den om dialogisk kommunikation. Den datalingvistiska sidan har lett till att min forskning ofta har varit behovs-baserad och har haft ett tillämpningsområde, som senast mest varit fokuserat på att underlätta förståelsen av rum i vägbeskrivnings dialoger för olika grupper med funktionsnedsättning. Sedan jag doktorerat har min forskning fokuserat på rumslig dialog för att förstå hur man bäst lokaliserar information och producerar vägbeskrivningar för blinda och äldre människor. Från ett experimentellt perspektiv är jag van med både psykolingvistiska experiment och analys av stora korpora. Jag har även erfarenhet av utvärdering av datalingvistiska tillämpningar. Det centrala temat i min forskning handlar om de olika sätten där kontext används för att underlätta förståelse av vad som kommuniceras i dialog med särskilt fokus på återkoppling av olika slag i engelsk dialog.

Postdoktoral forskning

Efter jag doktorerade var jag en termin som besökande forskare på Queen Mary Universitets 'Interaction, Media and Communication' grupp i London där jag samlade en korpus som inkluderade gest, tal och illustrationer i en uppgift där deltagarna löste en vägbeskrivnings uppgift tillsammans med hjälp av penna och papper.

Sedan dess har jag varit postdoc på flera internationella forskningsprojekt. Min forskning på Atlas.txt projektet på Aberdeen Universitet fokuserade på samtal om rum, här med uppgiften att bäst kunna beskriva fördelningar på folkräkningskartor ('census maps') så att blinda människor lättare kan förstå trender i geografiska underlag som inte går att läsa av med talsyntes tillämpningar. Det innebar en hel del användarstudier samt experiment för att undersöka vilka lingvistiska referensramar som bäst förmedlar information om rum till blinda människor.

Min forskning på DiaSpace projektet på Bremen Universitet fördjupade mina studier inom lingvistiska referensramar med fokus på vägbeskrivningsdialoger på engelska och tyska som handlar om rum. Här hade min forskning två fokus. Ett var att se om beskrivningar som använder vissa referensramar eller kombinationer av referensramar är lättare att förstå för äldre människor som inte lider av kognitiv nedsättning jämfört med yngre människor. Forskningen bygger på tidigare forskning i det språkliga registret som används vid vård av äldre patienter. Här upptäckte jag att i kontrast till mina studier med blinda deltagare kan äldre människor lida av informationsöverflöd om de får beskrivningar som innehåller två referensramar. Ett andra fokus av min forskning handlar om hur man förklarar dialogbeteende där deltagarna anpassar sina val av referensram till varandra i samtal. Frågan är om detta sker någorlunda omedvetet genom den psykolingvistiska processen som kallas för 'alignment' och som beskrivs i modellen 'interactive alignment framework' (Pickering & Garrod, 2004) eller om detta sker medvetet där språkbruk ses som lingvistiska aktioner som talarna utför där kollaboration är en drivande process (Clark & Wilkes-Gibbs, 1986, bl.a.). Experimentet undersökte hur återkoppling på engelska som kommunicerar förståelsefel på olika nivåer (d.v.s., låg nivå-perceptionsfel, semantisk nivå-referensfel och pragmatisk nivå som visar att samtalspartnern förstår den tidigare samtalsturen) påverkar just deltagarens anpassning av sin egen referensram till samtalspartnern som gav återkopplingen. Resultatet visade att nivån av förståelsefel påverkar anpassning av språkligt beteende, där deltagarna ändrar referensram som används i sina vägbeskrivningar mer för återkopplingar som befinner sig på semantiska och pragmatiska nivåer. Forskning på DiaSpace projektet ledde också till att vi skapade en korpus av vägbeskrivningsdialoger på tyska.

Just nu handlar min forskning om jämförelse av olika slags explicit återkoppling om grammatiska fel som pedagogiskt verktyg i engelska undervisning i den svenska skolan. Jag jämför effektivitet av återkoppling som använder metalingvistisk information (till ex. grammatisk regel) med återkoppling som använder analogier med liknande exempel och återkoppling som förser den korrekta formen ('recasts') i klassrums undervisning. Jag är intresserad av analogiska former av korrektiv återkoppling som undervisningsmetod och analogiska exemplarer i andraspråksinlärning mer allmänt.

Doktorsavhandling

Min doktorsavhandling ligger i ämnet pragmatik av engelska dialoger. Som doktorand har jag fokuserat på koherens i engelsk dialog med fokus på konjunktionen 'but' då den används i början av en samtalstur. Genom undersökning av Brittiska och Amerikanska dialogkorpora kom jag fram till att det finns tre diskursiva (koherens-) relationer som samtalsturer som börjar med 'but' kan ha i relation till den tidigare turen i dialogen: (i) förnekelse av förväntningar ('denial of expectation'), (ii) medgivande/eftergift ('concession') och (iii) rättelse ('correction'). Underlaget för min doktorsavhandling kom från stora dialogkorpora i både domäner där samtalet handlar om att göra en uppgift tillsammans och domäner med fritt samtal om valfritt ämne (d.v.s. 'task-based' och 'non-task-based corpora'). Jag lade fram procedurer för att skilja dessa tre diskursiva relationer i godtyckliga dialoger. Jag doktorerade vid Institute for Language, Cognition and Computation vid University of Edinburgh.

Mastersstudier

Innan jag doktorerat var jag masters student i den kognitionsvetenskapliga avdelningen på Edinburghs Universitet. Min mastersavhandling handlade om att utveckla en Head Phrase Structure Grammar för att inkludera enkla instruktioner och vägbeskrivningar som fanns i en korpus av människa-robot interaktion. Projektets syfte var att automatisera kommunikation med en städrobot.