Hallå där Kajsa Svaleryd

2019-05-21 

- Jag blir glad varenda dag jag kommer hit och ser studenter, som har ett driv och ett engagemang, myllra omkring, säger Kajsa Svaleryd, samordnare för lika villkor på Högskolan.


Kajsa säger att hon tycker att det här finns en stor medvetenhet för, och vilja framåt i arbetet för jämställdhet och lika villkor. Och hon har lång erfarenhet, fem år blev det på Länsstyrelsen, där hon var med och skapade ett jämställdhetscentrum för pedagoger och skolledare, och sedan 12 år på Gävle Kommun som samordnare för lika villkor och jämställdhetsfrågor.

- I mitt yrkesliv har respekten för alla människors lika värde funnits med som en utgångspunkt, ja det har nog alltid varit med mig.

Tvekade aldrig när hon såg annonsen

När hon såg annonsen i höstas tvekade hon inte och säger att hon alltid trivts i de här miljöerna. "Att vandra runt med framtiden", som hon uttrycker det.

- Varenda morgon cyklade jag ju förbi här på väg till jobbet och tänkte, vad roligt det skulle vara att jobba på Högskolan.

Hon tilltalades också av att uppdraget gällde både medarbetare och studenter. Arbetsmiljö, men också service och utbildning och bemötande.

Styra, stödja och störa

På ett sådan här uppdrag, med att styra, stödja och störa, som hon kallar det, menar hon att man, förutom att se till att det blir lätt att göra rätt, också måste utmana normen och få oss att reflektera.

- Att göra oss medvetna om och utmana normerna, att reflektera över vilka förutfattade meningar som finns när man går in i ett möte, i en process eller i undervisningssituationen.

Hon tar som exempel introduktionsdagen i höst, då de planerat in en rundvandring. Att man då tänker på att det i studentgruppen finns cirka 20 - 25 procent med funktionsnedsättningar, så det finns en beredskap för hörselslingor och att man lägger rundan där det finns hiss tillgänglig.

- Hela tiden tänka ett varv till så att vi verkligen inkluderar alla och att man för det måste ifrågasätta normen lite grann.

Spindeln i nätet

Tjusningen med att vara samordnare, som Kajsa ser det, är att få vara den som samordnar de krafter och den kunskap som finns på lärosätet.

- Jag är inte experten, jag är lite spindeln i nätet. Många har mycket bra kunskaper om normer och jämställdhet och det handlar om att få alla att gå åt samma håll.

Hon tycker det, över lag, finns ett gott och nära samarbete med studentkåren och ett bra arbete med studentinflytande. De har också påbörjat många konstruktiva samtal ute på akademierna, säger hon. Där tar de bland annat upp om karriärvägarna är tydliga och tillgängliga för alla och om studenterna verkligen känner att det här är ett lärosäte där man inte utsätts för trakasserier.

- Eftersom det hela tiden är nya relationer och nya möten, så måste vi alltid jobba för att vi behåller nolltoleransen.

Nu kliar det i trädgårdsfingrarna

Kajsa bor alldeles in närheten av högskolan med man, två tonåringar och två katter och nu kliar det i trädgårdsfingrarna. Hon älskar att odla, att stoppa fingrarna i jorden och se det växa, lägga in och safta och sylta. Kajsa försöker vara självförsörjande på grönsaker, men hon är inte vegetarian.

- Jag tror att odlandet är ett arv, från både mor- och farföräldrar på den jämtländska landsbygden. Vi hade potatislov och gick i skogen och plockade bär, så det hör till.

Har gett ut tre böcker

Hon tycker mycket om att skriva och har gett ut tre böcker, som handlar om lika villkor och jämställdhet och hon dessutom varit medförfattare i ett par antologier.

- Den första var väl 2002 kanske, jag blev uppringd av en professor vid Stockholms universitet som tyckte att jag skulle skriva en bok.

Nu finns både romaner och barnböcker i byrålådan och hon säger att det Ibland kan komma någon idé som kan bli en rad eller sida.

- Det är så roligt att skriva, det kan vara att få skriva ett roligt bröllopstal bara för att göra någon annan glad. Jag tycker också om att dreja, jag tycker om väldigt mycket faktiskt, skrattar hon.

"Jag nöjde mig inte med att knyta näven i byxfickan"

Hon var basist med grönt kort hår i ett tjejrockband under gymnasieåren i Östersund, de spelade på fritidsgårdar och på skoldanser.

Hon säger att hon hängde mycket på fritidsgården, med fritidsledare som pratade mycket om allas rätt till alla utrymmen.

- Vart var tjejerna inte, vi var inte nere i replokalen, Ska vi inte bilda ett tjejband? Min känsla för rättvisa har nog alltid funnits med och jag nöjde mig inte med att knyta näven i byxfickan.

Kajsa skulle vilja söderut i en framtid, till Italien kanske. Bo där som pensionär och äntligen få tid att skriva.

Publicerad av: Douglas Öhrbom Sidansvarig: Veronica Liljeroth Sidan uppdaterades: 2019-05-21
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)